Vart jag än befinner mig, är det precis där jag är

acceptance.jpg

På ett teoretiskt plan förstår jag naturligtvis enkelt att jag aldrig kan befinna mig någon annanstans än just där jag är. Att det som händer, är det som händer. Och det jag känner är det jag känner.

 

Men detta är, som sagt, på ett teoretiskt plan. I verkligheten händer det ofta att jag har idéer om att saker borde ha varit annorlunda.

 

Ibland har jag ju så fina planer och då blir jag besviken när de inte faller lika väl ut som jag hade tänkt. Med någon slags hybris får jag alltså för mig att mina planer alltid borde lyckas och att fiaskon inte drabbar mig. Som om det utfärdats ett löfte från livet om att allt ska gå vägen.

 

På ett teoretiskt plan inser jag att min upplevelse här och nu, är min upplevelse här och nu. Upplevelsen är summan av den jag är och den situation jag befinner mig i. Det är orimligt att tänka att jag borde varit en annan. Vem borde jag ha varit då? Lika orimligt är det att tänka att situationen borde varit annorlunda. Hur skulle den kunna vara det?

 

Men i verkligheten händer det att vissa tankar liksom går på repeat… Om och om tänker jag “om jag bara hade sagt detta” eller “varför gjorde hen så?” som om det fanns ett manus som vi borde ha följt. Som om jag och andra på förhand skulle veta vad resultatet av våra handlingar kommer att bli.

 

Livet innehåller både sorg och glädje. Både smärta och njutning. I de njutningsfulla stunderna är det lätt att omfamna upplevelsen och bara vara här och nu. I smärtan, irritationen eller rastlösheten försöker jag gärna smita. Utan att reflektera över det försöker jag lämna upplevelsen genom att täcka över den med tankar. Det kan vara dagdrömmar om hur livet kunde vara, ältande av vad som hänt eller sökande efter syndabockar. Allt för att slippa detta svåra, att acceptera att just nu är det så här det är. Just nu är det så här jag känner. Och jag erkänner, ibland känns det så skönt att tänka att något blivit fel! Att någon handlat orätt.

 

Så vad spelar det för roll? undrar kanske du. Det kvittar väl om jag dagdrömmer istället för att gilla läget. Ältar istället för att välkomna en massa smärta.

 

Ja, det kanske det gör! svara jag. Förutsatt att du är nöjd med det. Du kanske föredrar ältande framför att lösa problemen. Du kanske heller dagdrömmer än förverkligar dina drömmar. Du kanske hellre skyller på någon annan än att själv söka efter lösningar. Valet är ditt! Valet är mitt!

 

Vad vi än väljer, är det precis det val vi gör.

10 okt 2013

Välkommen

Välkommen till www.blidu.n.nu.

Nyhetsbrev

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)